Det får räcka nu.

Jag har kommit ur min säng och kom ner till frukosten med tunga steg, världen känns grå och huvudet känns som efter 2 dagars festande. Men jag är på fötter igen. Det är väl det som är huvudsaken, att man kan ta tag i allt som strular och göra allt för att få ordning. Jag inser att jag måste ha bättre koll på saker.
Jag måste se över varenda krona den kommande månaden och det börjar ju bra när jag ska träffa Elin och fika/käka lunch men jag behöver prata med någon om det här.
Funderar på att gå till min moster som jobbar på socialen och kolla om det finns något hon kan hjälpa mig med. Bara att lösa några funderingar som etsat sig fast i skallen.

Det låter som om hela min värld har kollapsat , men så farligt är det inte. Jag har sparpengar, jag har en timmanställning, underbara vänner och familj som stöttar mig. Det kan alltid bli värre. Det finns säkert människor som inte har något att luta sig tillbaka på och då kan man börja bli rädd.
Jag är inte van med allt det här och som Jessica sa, att det är såhär att bli vuxen. Saker smäller i ansiktet på en och man tappar all kontroll.


Försöker muntra upp mig med bra musik, Jose Gonzales, Erik Hassle och MotoBoy får lyfta upp dagen lite.

Det man inte dör av gör en starkare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0