Helgens bilder
En härlig söndag
Jag har haft en väldigt bra och lugn helg. Micke har varit med Realcar på träff i Mantorp och jag har verkligen unnat mig en Julia-helg. Började helgen med en tur till Norrköping för att kolla runt och komma ut lite. Tänkte inte handla något men kom hem med en massa fint, inte så mycket kläder som jag brukar utan mest fina saker till lägenheten.
Igår lördags hade jag en loppisdag med 3 olika mål och jag hittade en tjej via Köp&sälj på facebook som hade flyttloppis och jag hittade en massa billiga kläder, smycken, tavlor och världens mjukaste gosedjur. Allt för en hundring! Gick sen en sväng på stan och handlade till äppelpajen som vart både middag och kvällsfika. Det bästa med lördagen va mitt låånga bad med en massa badskum, det är inte så ofta jag badar då jag tänker lite snålt med vatten ( tacka pappa ) men det va otroligt skönt med inpackningar och värme. Somnade sen riktigt gott!
Idag har jag bakat en massa kanelbullar och träffat Kerstin&Selma, det börjar bli en tradition att gå dit med en påse när jag väl bakat och mysa lite med Selma som börjar bli så stor! Vi försöker peppa varandra till att börja träna igen och snart är det nog dags att införskaffa kort på Friskis igen, det gäller bara att skaffa lite karaktär och börja ordentligt!
Nu har jag fixat med matlådor och ska vila en stund i soffan innan jag ska ta en promenad i solen.
Här har ni den ultimata Juliahelgen med shopping, bak och avkoppling :)
Nu kan man ladda inför en ny jobbvecka.
Hoppas ni har haft en fin helg.
Kram
Vart jag än går
Dopdag och 2 års förlovning <3
Hej! Sitter nu och väntar på att Micke ska komma med min klänning och en massa andra saker så jag kan göra iordning mig inför dopet idag för Iza :)
Det känns lite nervöst då jag ska stå framme med henne och bli hennes gudmor så jag hoppas hon håller sig lugn och fin. Regnet öser ner men det känns som att det kommer bli en fin dag ändå!
Det är inte bara dop vi firar idag utan även min och Mickes förlovningsdag, om det heter så ^^
I 2 år har vi varit förlovade och en av de bästa dagarna i mitt liv var när vi va i Bulgarien och förlovade oss vid havet och solen sken och det va så himla fint! <3
Vi får fira lite på dopet och sen kanske nå mysig middag ikväll!
Hoppas ni alla får en fin helg.
Kramar
En fin höstdag
Man känner verkligen av hösten nu, löven faller till marken, vindarna är iskalla och det kommer både regn, blåst och solsken samtidigt. Jag måste plocka fram halsdukarna och sy min kappa så man kan behålla värmen.
Jag är inne i min sista vecka då jag är sjukskriven och det känns skönt att vara hemma och strosa på egen hand. Ibland kommer tårarna och då är det bara att gråta och vila en stund och sen känns det bättre, jag behöver egentid så jag kan få nå frid och lugn i kroppen. Sömnen bråkar fortfarande då jag känner mig trött på dagen och rastlös på kvällen men jag ska försöka komma tillbaka till rutinerna att gå upp tidigt och somna på kvällen men alla bilder, tankar och känslor kommer mest på natten.
Idag har jag träffat Kerstin&Selma nere på Norrgåvorna. Fyndade 3 böcker och en superfin doppresent till Iza. Ser verkligen framemot dopet nu på lördag då jag ska få ha lilltjejen i famnen och stå med henne som gudmor. Underbara unge <3
Imorgon ska jag och Micke åka till Etuna en sväng för lite ärenden och det ska bli kul att titta runt lite. Gillar Norrköping bättre när det gäller shopping men Etuna har en bra Myrorna som jag ska spana in.
Nu ska jag ner till tvätten och sen laga lite middag, Kyckling med sallad och bulgur har jag varit sugen på nu några dagar så det kommer bli gott.
Ta hand om er alla fina så hörs vi.
Kram
Två underbara småtjejer Iza&Selma
All kärlek och värme till er <3
Det finns inge bättre än människor som ställer upp och håller en vid ytan och jag har verkligen fått bevis på hur många som finns omkring en och hjälper en att sakta men säkert gå framåt.
I fredags hade vi begravning för mamma och jag har aldrig sett så mycket fina blommor i en kyrka och det kändes som att hennes själ fanns där och kollade hur vi skötte oss. Jag var ett nervvrak, grät redan innan jag gick in i kyrkan och när alla människor började komma så kunde jag inte hålla emot tårarna utan jag grät under hela cermonin. En stund kändes det som om all luft tog slut och jag kom på mig själv med att hålla andan och sen med ett stort andetag fyllde jag kroppen med all luft jag kunde få, jag trodde att jag skulle svimma men då klappade mormor mig på benet och jag kom tillbaka.
Av hela mitt hjärta måste jag tacka alla som kom och var med oss i kyrkan samt alla som skickat hälsningar och blommor. Jag älskar mina tjejer som kom och grät med mig och stöttade mig <3
Jag har pratat mycket med kuratorn och hon sa att efter en begravning så kan det kännas tomt i kroppen, som en urladdning och att man kan stanna upp i allt och det är verkligen så det känns nu. Luften känns mycket lättare att andas in och man har inte samma oro i kroppen, man är fortfarande knäckt och ledsen men det är otroligt att vi har orkat ända hit och fortfarande står på benen. Människan orkar nog mer än vad man tror och det är kanske nå högre makt som testar hur mycket man orkar.
Idag åker jag och Micke hem till vårt igen. Är ledig hela veckan som kommer och jag är så glad över det. Att få lite tid att landa och komma in i vardagen igen. Känner mest för att sova bort dagarna men om jag känner mig själv så kommer jag nog göra lite småsaker som att kanske baka och göra lite höstfint i lägenheten.
Nu ska jag börja packa in allt i bilen och när Micke vaknat och ätit frukost så åker vi hemåt. Ska bli skönt att sova i sin egna säng och ikväll ska jag nog ta ett långt bad och bara vara.
Ta hand om er och tack för allt fint ni skriver här <3
Från kylan till värmen
Jag visste inte att man ska bli stressad inför en begravning men det händer kanske bara mig..
Träffade Sara idag och för några timmar fick jag skratta och skämta med henne och det känns otroligt skönt med en paus från allt ibland men sen kommer allt som en smäll i magen. Mitt i all sorg så ska man dra ihop en skara på 40 pers, fixa fika och stå och prata med farmor om blommor som man ska ha med sig. Den dagen jag hamnar i jorden ska det inte alls firas eller sörjas på något sätt utan alla ska slippa denna process.
Snart blir det bastu och det ska bli skönt att få svettas lite och senare kommer Micke hit med alla saker från Kholm. Det kommer bli en intensiv dag imorgon så man behöver nog all kraft då.
Ville bara skriva av mig lite, kanske inge vidare tema nu med allt men det är det jag vill skriva om..
Kram
Vart jag mig i världen vänder..
Hej alla. Just nu är jag i Nykvarn hos pappa och lillbrorsan. Kom i måndags och har ordnat med lite saker inför begravningen på fredag. Känner mig nervös och spänd inför det och jag är rädd att man kanske bryter ihop och inte kan resa sig igen. Det blir liksom det avslutande kapitlet i allt och det känns som om allt annat omkring stannat upp och att man inte kan fokusera på nått annat än begravningsblommor, psalmer, ledsna människor och hur allt kommer bli. Kontrollmänniskan i mig kan inte riktigt slappna av och man känner sig splittrad..
Min mormor är stark, att förlora en dotter måste vara värre än en förälder men hon har nog aldrig varit så klar som hon är nu, hon har blivit starkare och är nu en toppenmormor som frågar hur man verkligen mår. Vi hittade gamla album med mamma när hon var liten och hon berättade historier om när mamma va liten, när hon reste jorden runt och levde sina ungdomsår. Tänk den dagen mormor går bort för hon är ingen ungdom längre, det kommer bli otroligt tungt. Det är så man börjat tänka, hur blir det när andra i familjen går bort? Kommer man klara bortgångar och hur mycket måste man verkligen orka som människa? Det man inte dör av blir man starkare av heter det men jag är inte så säker längre..
Det har inte gått en enda dag utan att man har gråtit och känt sig svag men nånstans börjar tankarna landa och man börjar förstå allt som har hänt. Man vaknar kanske själv tillslut.
Sist men inte minst utan nästan det viktigaste, jag har träffat mina kollegor och det är otroligt hur mycket stöd och kraft det gav att kramas med dem och få prata av sig. Jag grät,skrattade och svor och de lyssnade. Är så tacksam att de finns och jag saknar dem otroligt mycket.
Nu ska ja få i mig lite mat men nu vet ni vart ni har mig.
Ta hand om er.
Kram
När tiden stannar till
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva men det känns som om jag måste reda ut alla känslor som tar över mig och att jag måste dela med mig till alla som kanske inte vet än, till er som jag inte orkat ringa till och berättat.
Mitt liv är just nu som i en dimma, jag kommer inte ihåg saker, jag glömmer bort vad jag ska göra och dagarna smälter ihop till en äcklig röra och allt man vill är att man ska vakna upp och inse att allt är fel. Det är inte rätt att man ska bli lämnad av den människa som gav en livet och jag har så mycket mer att lära..
Jag är så fruktansvärt ledsen, förstörd, arg, bitter och vissa stunder tappat all känsla för liv och kärlek. Jag känner mig övergiven och förbannad över hela situationen och samtidigt helt apatisk och har inte riktigt förstått varför det ska hända mig. Jag känner mig splittrad i tusen olika bitar och kan inte hitta tillbaka.
Min mamma gick bort den 26 augusti och jag har gråtit varje dag. Hon har varit sjuk en längre tid men nu orkade inte kroppen kämpa längre och hon har sakta tynat bort för varje dag.
Jag är sjukskriven från jobbet då jag får sån jävla ångest att behöva lämna Nykvarn och pappa själv. Det känns som om livet innan allt det här är raderat och att jag aldrig kommer bli glad igen. Jag är ett vrak som tar sömntabletter och lugnande så jag inte försvinner in i dimman helt. Det som håller mig vid liv är att jag inte vill belasta pappa och mina syskon med en till begravning.
Jag har varit i Nykvarn sen den helgen, den helgen då hela min värld vart mörk och jag känner att jag inte kan komma loss. Hur kan man fortsätta sitt liv på en helt annan ort och bara gå vidare? Alla säger att man måste fortsätta sitt liv men hur gör man när man förlorat en sån stor del av ens liv att man inte orkar fortsätta? När jag försöker sova så får jag panik när kroppen blir så tung att det känns som om man inte kan röra sig. Armarna känns så tunga som att någon skulle hålla ner en.
Mitt i allt mörker och dimma så har jag ett otroligt stöd från min familj, släktingar, vänner och framförallt mina kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och alla känns som en andra familj.
Jag vill komma tillbaka till mitt liv igen men som det känns nu så kommer jag aldrig bli densamma igen. Det är inte rätt att behöva förlora sin mamma, vem ska jag ringa när jag vill ha baktips eller vem ska lära mig att sticka. Du kommer aldrig få se mina barn eller se mig gifta mig. Jag har ingen mamma längre som kan dela alla viktiga stunder med mig.
Om jag bara fått mer tid med dig <3
