Vart jag mig i världen vänder..
Hej alla. Just nu är jag i Nykvarn hos pappa och lillbrorsan. Kom i måndags och har ordnat med lite saker inför begravningen på fredag. Känner mig nervös och spänd inför det och jag är rädd att man kanske bryter ihop och inte kan resa sig igen. Det blir liksom det avslutande kapitlet i allt och det känns som om allt annat omkring stannat upp och att man inte kan fokusera på nått annat än begravningsblommor, psalmer, ledsna människor och hur allt kommer bli. Kontrollmänniskan i mig kan inte riktigt slappna av och man känner sig splittrad..
Min mormor är stark, att förlora en dotter måste vara värre än en förälder men hon har nog aldrig varit så klar som hon är nu, hon har blivit starkare och är nu en toppenmormor som frågar hur man verkligen mår. Vi hittade gamla album med mamma när hon var liten och hon berättade historier om när mamma va liten, när hon reste jorden runt och levde sina ungdomsår. Tänk den dagen mormor går bort för hon är ingen ungdom längre, det kommer bli otroligt tungt. Det är så man börjat tänka, hur blir det när andra i familjen går bort? Kommer man klara bortgångar och hur mycket måste man verkligen orka som människa? Det man inte dör av blir man starkare av heter det men jag är inte så säker längre..
Det har inte gått en enda dag utan att man har gråtit och känt sig svag men nånstans börjar tankarna landa och man börjar förstå allt som har hänt. Man vaknar kanske själv tillslut.
Sist men inte minst utan nästan det viktigaste, jag har träffat mina kollegor och det är otroligt hur mycket stöd och kraft det gav att kramas med dem och få prata av sig. Jag grät,skrattade och svor och de lyssnade. Är så tacksam att de finns och jag saknar dem otroligt mycket.
Nu ska ja få i mig lite mat men nu vet ni vart ni har mig.
Ta hand om er.
Kram
Kommentarer
Postat av: gunnel lundberg
Julia du är fantastisk, ta hand om er skriver du, jag vill vid mitt hjärta verkligen säga det samma till dig. Ta en dag i taget och ge den en chans. Kram och styrka inför begravningen. Gunnel
Postat av: Jessica
Du starka kvinna! Sänder dig allt min stöd inför begravningen. Att bryta ihop är tillåtet, det är din mamma min vän, man får gråta hur mycket man vill. Alla förstår....
Trackback
