När tiden stannar till

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva men det känns som om jag måste reda ut alla känslor som tar över mig och att jag måste dela med mig till alla som kanske inte vet än, till er som jag inte orkat ringa till och berättat. 
 
Mitt liv är just nu som i en dimma, jag kommer inte ihåg saker, jag glömmer bort vad jag ska göra och dagarna smälter ihop till en äcklig röra och allt man vill är att man ska vakna upp och inse att allt är fel. Det är inte rätt att man ska bli lämnad av den människa som gav en livet och jag har så mycket mer att lära..
Jag är så fruktansvärt ledsen, förstörd, arg, bitter och vissa stunder tappat all känsla för liv och kärlek. Jag känner mig övergiven och förbannad över hela situationen och samtidigt helt apatisk och har inte riktigt förstått varför det ska hända mig. Jag känner mig splittrad i tusen olika bitar och kan inte hitta tillbaka. 
 
Min mamma gick bort den 26 augusti och jag har gråtit varje dag. Hon har varit sjuk en längre tid men nu orkade inte kroppen kämpa längre och hon har sakta tynat bort för varje dag. 
Jag är sjukskriven från jobbet då jag får sån jävla ångest att behöva lämna Nykvarn och pappa själv. Det känns som om livet innan allt det här är raderat och att jag aldrig kommer bli glad igen. Jag är ett vrak som tar sömntabletter och lugnande så jag inte försvinner in i dimman helt. Det som håller mig vid liv är att jag inte vill belasta pappa och mina syskon med en till begravning. 
 
Jag har varit i Nykvarn sen den helgen, den helgen då hela min värld vart mörk och jag känner att jag inte kan komma loss. Hur kan man fortsätta sitt liv på en helt annan ort och bara gå vidare?  Alla säger att man måste fortsätta sitt liv men hur gör man när man förlorat en sån stor del av ens liv att man inte orkar fortsätta? När jag försöker sova så får jag panik när kroppen blir så tung att det känns som om man inte kan röra sig. Armarna känns så tunga som att någon skulle hålla ner en. 
 
Mitt i allt mörker och dimma så har jag ett otroligt stöd från min familj, släktingar, vänner och framförallt mina kollegor. Jag saknar dem så otroligt mycket och alla känns som en andra familj.
 
Jag vill komma tillbaka till mitt liv igen men som det känns nu så kommer jag aldrig bli densamma igen. Det är inte rätt att behöva förlora sin mamma, vem ska jag ringa när jag vill ha baktips eller vem ska lära mig att sticka. Du kommer aldrig få se mina barn eller se mig gifta mig. Jag har ingen mamma längre som kan dela alla viktiga stunder med mig. 
 
Om jag bara fått mer tid med dig <3
 
 

Kommentarer
Postat av: Camilla

Älskade vän! Jag beklagar så otroligt! Jag finns här om du behöver mig! Älskade älskade du! Jag sörjer med er! <3

2012-09-04 @ 13:25:04
URL: http://milliecamillie.blogg.se
Postat av: Gunnel Lundberg

Din mamma kommer alltid att finnas med dig och framöver ge dig styrka. Dina ord går rak in i mitt hjärta och gör ont, önskar att jag kunde få krama om dig och ge lite värme.
Kram Gunnel

2012-09-04 @ 15:38:47
Postat av: Jennifer

Det må kännas helt osannolikt att man kommer må bättre efter allt som har hänt, men jag lovar att det kommer bli bättre, och det får ta den tid det tar. När du är redo så finns alla för dig <3 Du vet att jag jobbar nätter och sover inte alls länge på dagarna så det är bara att ringa NÄR DU VILL om du vill prata av dig. <3

2012-09-04 @ 15:40:19
Postat av: Jessica

Julia! Jag visste inte! Gud så chockad jag är, och tårar fyller mina ögon när jag läser det du skrivit. Jag kan inte ens tänka mig vad du känner just nu, men jag vet att det är en känsla som ingen vill ha, och som jag inte ens skulle vilja önska min värsta fiende! Det är inte mycket till tröst, men du finns i mitt hjärta och i mina tankar.....gråt så mycket det behövs, slå sönder saker, skrik ut det du känner.....men kom också ihåg att en kram finns alltid att hämta hos oss alla som älskar dig!! <3

2012-09-04 @ 20:38:52
Postat av: Emma

Jag beklagar Julia! Det är inte lätt att förlora den som alltid har funnits vid ens sida. Jag lider verkligen med dig och din familj. Behöver du en vän att prata med så finns jag här. <3

2012-09-05 @ 10:17:22
URL: http://emmacaroliina.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0