<3

Jag har haft en bra dag idag. Stod assistent på två höftoperationer och det gick bra trots att man känner sig ringrostig. Det är skönt när man fokuserar på arbetet eller står i korridoren och pratar om helgens kryssning med kollegorna så man får en liten stund utan klumpen i magen eller känslan av att bara låta allt komma över en. 

 

Det är när man börjar tänka som man känner hur ledsen man är.

Natten mellan 25-26 aug 2012 gick min mamma bort. Det är ett helt år sen och jag kan inte riktigt förstå att tiden gått så fort. Varje dag, om så bara en minut så har jag tänkt på henne. Tiden mellan sommaren och hösten var hennes favorit, hon älskade att gå ut i skogen, plocka svamp och bara andas. Hon tog hand om blommorna och allt som började bli färdigt i trädgården och gjorde den redo för vintern. Man tog på sig en av hennes fleecetröjor när kvällen kom och då vart man lugn i hela kroppen. 

Igår samlade vi ihop hela familjen och vänner och fikade hos pappa, det var en underbar dag med sol och värme och man kände att man var lycklig längst in i benen. Jag är så otroligt tacksam för min familj och de människor som stod mamma nära. De som vill träffas och minnas. <3

 

Livet går vidare men ibland känner jag mig så övergiven och vilse, jag behöver min mamma  nu när det händer så mycket och jag skulle bara vilja fråga henne vad jag ska göra med allt som händer och hur jag ska fortsätta framåt.

 

Jag vet att jag inte är ensam och det är väl det som håller mig vid ytan.